Yahoo Web Search

  1. About 13,000,000 search results
  1. Norwegian Nynorsk edition of Wikipedia, the free encyclopedia Noregs Mållag Noregs Mållag is the major organization promoting Nynorsk. Norsk Målungdom Norsk Målungdom is Noregs Mållag's youth organization.

    Nynorsk - Wikipedia

    https://en.wikipedia.org/wiki/Nynorsk
  2. en.wikipedia.org › wiki › NynorskNynorsk - Wikipedia

    Norwegian Nynorsk edition of Wikipedia, the free encyclopedia Noregs Mållag Noregs Mållag is the major organization promoting Nynorsk. Norsk Målungdom Norsk Målungdom is Noregs Mållag's youth organization.

    • None, (written only)
    • Norway
  3. Nynorsk (New Norwegian) is one of the two official written standards of Norwegian; the other is Bokmål. It is based on Norwegian dialects and was created by Ivar Aasen during the 19th century as a Norwegian alternative to Danish upon which it is based. Danish was then often written in Norway

    • None, (written only)
    • Norway
  4. Nynorsk Wikipedia vart oppretta den 31. juli 2004, og har sidan den første artikkelen, om øya Sekken, produsert 159 418 artiklar. Nynorsk Wikipedia kallar seg Wikipedia – Det frie oppslagsverket . Nynorsk Wikipedia passerte. 10 000 artiklar 7. august 2005 med artikkelen om forfattaren og folkeminnesamlaren Edvard Langset.

    • History
    • Geographical Distribution
    • Status of The Language Form
    • Spoken Nynorsk
    • Grammar
    • Word Forms Compared with Bokmål Norwegian
    • See Also
    • External Links

    Dan­ish was the writ­ten lan­guage of Nor­way until 1814, and Dan­ish with Nor­we­gian in­to­na­tion and pro­nun­ci­a­tion was on oc­ca­sion spo­ken in the cities (see Dano-Nor­we­gian). With the in­de­pen­dence of Nor­way from Den­mark, Dan­ish be­came a for­eign lan­guage and thus lost much of its pres­tige, and a con­ser­v­a­tive, writ­ten form of Nor­we­gian, Landsmål, had been de­vel­oped by 1850. By this time, how­ever, the Dan­ish lan­guage had been grad­u­ally re­formed into the writ­ten lan­guage Riksmål, and no agree­ment was reached on which of the two forms to use. In 1885, the par­lia­ment de­clared the two forms of­fi­cial and equal. Ef­forts were made to fuse the two writ­ten forms into one lan­guage. A re­sult was that Landsmål and Riksmål lost their of­fi­cial sta­tus in 1929, and were re­placed by the writ­ten forms Nynorsk and Bokmål, which were in­tended to be tem­po­rary in­ter­me­di­ary stages be­fore their final fu­sion into one hy­poth­e­sised of­fi­cial Nor­...

    Bokmål has a much larger basis in the cities and gen­er­ally out­side of the west­ern part of the country.Most Nor­we­gians do not speak ei­ther Nynorsk or Bokmål as writ­ten, but a Nor­we­gian di­alect that iden­ti­fies their ori­gins. Nynorsk shares many of the prob­lems that mi­nor­ity lan­guages face. In Nor­way, each mu­nic­i­pal­ity and county can choose to de­clare ei­ther of the two lan­guage stan­dards as its of­fi­cial lan­guage or re­main "stan­dard-neu­tral". As of 2020, 90 mu­nic­i­pal­i­ties have de­clared Nynorsk as their of­fi­cial stan­dard, while 118 have cho­sen Bokmål and an­other 148 are neutral, num­bers that have been sta­ble since the 1970s. As for coun­ties, three have de­clared Nynorsk as their of­fi­cial stan­dard: Vest­fold og Tele­mark, Møre og Roms­dal and Vest­land. Most mu­nic­i­pal­i­ties in Ro­ga­land and few in the "stan­dard-neu­tral" coun­ties have de­clared Nynorsk as their of­fi­cial stan­dard. Ålesundis the largest mu­nic­i­pal­ity with Nynors...

    Writ­ten Nynorsk is found in all the same types of places and for the same uses (news­pa­pers, com­mer­cial prod­ucts, com­puter pro­grams, etc.) as other writ­ten lan­guages. Most of the biggest news­pa­pers in Nor­way have cer­tain ar­ti­cles writ­ten in Nynorsk, like VG and Af­ten­posten, but are mainly Bokmål. There are also na­tion­wide news­pa­pers where Nynorsk is the only Nor­we­gian-lan­guage form of pub­li­ca­tion, among them are Dag & Tid and Framtida.​no. Many local news­pa­pers have also cho­sen Nynorsk as the only lan­guage form of pub­li­ca­tion, like Fir­da­pos­ten, Hallingdølen, Horda­land and Bø blad. Many news­pa­pers are also of­fi­cially neu­tral, con­form­ing to ei­ther Nynorsk or Bokmål in an ar­ti­cle as they see fit, like Klassekam­pen and Bergens Tidende. Com­mer­cial prod­ucts pro­duced in the Nynorsk areas of Nor­way are also often dis­trib­uted with Nynorsk text, like types of Gamalost. Many com­puter pro­grams and apps that serve the whole coun­try ofte...

    Nynorsk is first and fore­most a writ­ten lan­guage form but it does ap­pear as a spo­ken lan­guage. Spo­ken Nynorsk is often re­ferred to as normed Nynorsk speech. Bokmål speech in East­ern Nor­way often con­forms to Urban East Nor­we­gian, whereas Bokmål speech in Bergen and Trond­heim is called pen-bergensk (lit. fine Bergen­ish) and pen-trøndersk (lit. fine Trond­heimish), re­spec­tively. Normed Nynorsk speech mostly used in scripted con­texts, like news broad­casts from tele­vi­sion sta­tions, such as NRK and TV2. It's also widely used in the­aters, like Det Norske Teatret and by teach­ers. Since the 1970s, the motto of the Nynorsk move­ment has largely been "speak di­alect, write Nynorsk", which has mar­gin­al­ized the use of normed Nynorsk speech to mainly scripted con­texts. This is in con­trast to the normed Bokmål speech which many speak­ers use in all so­cial set­tings. Out­side of scripts, it is quite com­mon to rather speak a Nor­we­gian di­alect. Com­pared to many othe...

    Nynorsk is a North-Ger­manic lan­guage, close in form to both Ice­landic and the other form of writ­ten Nor­we­gian (Bokmål). Nynorsk gram­mar is closer in gram­mar to Old West Norse than Bokmål is, as the lat­ter de­vel­oped from Dan­ish.

    Many words in Nynorsk are sim­i­lar to their equiv­a­lents in Bokmål, with dif­fer­ing form, for ex­am­ple: The dis­tinc­tion be­tween Bokmål and Nynorsk is that while Bokmål has for the most part de­rived its forms from the writ­ten Dan­ish lan­guage or the com­mon Dan­ish-Nor­we­gian speech, Nynorsk has its or­tho­graph­i­cal stan­dards from Aasen's re­con­structed "base di­alect", which are in­tended to rep­re­sent the dis­tinc­tive di­alec­ti­cal forms.

  5. nn.wikipedia.org › wiki › NynorskNynorsk – Wikipedia

    • Historie
    • Nynorsk Samanlikna Med Bokmål
    • Bruk Av Språket
    • Nynorsk I Skulen
    • Status For Nynorsk
    • Sjå Òg
    • Bakgrunnsstoff

    Frå gammalnorsk til nynorsk

    I perioden frå svartedauden til reformasjonen i 1536 gjekk norsk språk gjennom ein periode med store endringar og forenklingar. Ei viktig drivkraft i språkendringane i perioden var kontakten med hanseatiske handelsmenn, det vil seie nordtyskarar, og deira nedertyske språk. Ikkje minst gjeld det ordtilfanget, som i stor grad vart bytta ut. Skandinavar og nordtyskarar kunne såleis lettare forstå kvarandre, men med det resultatet at avstanden til dei øynordiske språka islandsk og færøyskvoks, og...

    Ivar Aasen og landsmålet

    Den fyrste systematiske granskinga av det nynorske språket gjorde Ivar Aasen, grunnleggjaren av norsk språkvitskap. På 1840-talet reiste han rundt i landet og studerte dialektane. I 1848 publiserte han Det norske Folkesprogs Grammatik og i 1850 kom Ordbog over det norske Folkesprog. Den fyrste skissa av ein normal kom i 1853 med Prøver af Landsmaalet i Norge. Aasen fullførte landsmålsnormalen med publiseringa av Norsk Grammatik i 1864 og Norsk Ordbogi 1873. Aasens arbeid byggjer på at dialekt...

    1900-talet og språkreformene

    Heilt frå byrjinga var det forskjellige syn blant målfolk på korleis skriftnormalen skulle vere. Ivar Aasen var naturlegvis ein autoritet, men tidlege målfolk som Aasmund Olavson Vinje, Arne Garborg og Olaus Fjørtoftutvikla alle kvar sin variant. Lengst frå Aasen stod Fjørtoft, som argumenterte for direkte samsvar mellom skrift og daglegtale, sjølv skreiv han på sin sunnmørsdialekt. Den fyrste offisielle landsmålsrettskrivinga frå 1901 var likevel stort sett i samsvar med Aasens landsmål. Det...

    Substantiv

    Eit grammatisk kjønn er ein ibuande eigenskap hjå substantiv. På norsk og dei fleste indo-europeiske språk så har kvart substantiv eigne bøyingsmønster som er avgjorde av det grammatiske kjønnet knytt til substantivet. Med unnatak av bergensk, har dei norske dialektane bevart alle dei tre grammatiske kjønna frå norrønt. I bokmål er hokjønnet valfritt å nytte, så ein berre kan skrive med to kjønn, som i dansk. Til samanlikning så har nynorsk tre kjønn som i dei fleste dialektane. Desse er obli...

    Bøyingsverk

    Eit grammatisk kjønn er ikkje karakterisert av substantivbøyinga åleine. Det avgjerande er at kjønnet styrer bøyinga av andre ord som vert samsvarsbøygde med substantivet. Dette gjeld determinativ, adjektiv og partisipp. Bøyingsmønstera i nynorsk er særs like dei tilsvarande i bokmål, men ulikt bokmål er hokjønnsformene obligatoriske og må verte nytta der dei finst. For adjektiv og determinativ er det berre ei lita mengde med hokjønnsformer att. Etter rettskrivinga av 2012har heller ikkje ste...

    Verb

    Generelt sett er skiljet mellom dei sterke verba og dei svake verba i nynorsk og dei fleste av dei norske dialektane større enn i bokmål. På bokmål kan ein til dømes velje å bøye både svake og sterke verb med endinga -et i presens perfektum i staden for å skile dei ved å nytta -a for svake verb og -et for sterke verb. Til dømes kan det svake verbet kaste verta bøygt som kastet på bokmål i staden for å nytta ei eiga bøyingsform -a som i kasta. Dette lét seg ikkje gjere i nynorsk som krev eit s...

    I 2005 kartla TNS Gallup talet nynorsk- og bokmålsbrukarar på oppdrag frå Riksmålsforbundet.[treng kjelde] Dei kom fram til at 7,5% av nordmennene bruker berre nynorsk når dei skriv, og at 5,5% bruker begge målformene. Desse reelt tospråklege kan reknast som nynorskbrukarar, sidan stort sett berre folk som har nynorsk som hovudmål er reelt tospråklege. I følgje denne undersøkinga er det blant fylka i Noreg berre i Sogn og Fjordane nynorskbrukarane er i fleirtal – også om vi reknar brukarar av begge målformene som nynorskbrukarar. Spørsmålet intervjuobjekta fekk, var: «Når du skal skrive i private sammenhenger – benytter du da som regel nynorsk, som regel bokmål/riksmål eller begge former omtrent like mye?» Sidan år 2000 er det berre Riksmålsforbundet som har drive med slik kartlegging av talet nynorskbrukarar. Språkrådet(som den gongen heitte Norsk språkråd) tinga ei slik undersøking seinast i 1995. Støtta til nynorsken er likevel breiare enn denne undersøkinga viser. Det syner ei m...

    For meir om dette emnet, sjå Nynorsk i grunnskulen. I dag (pr. januar 2019) nyttar 76 137 elevar i grunnskulen (1.–10. trinn) nynorsk, medan 554 519 elevar har bokmål som hovudmål. Av den totale elevmassen som har norsk som morsmål utgjer delen nynorskelevar 11,96 %. Dei aller fleste av desse, 90,2 %, er elevar i dei fire vestlandsfylka, men sjølv på Vestlandet er nynorskelevane i mindretal då 40,1 % nyttar nynorsk. Dette er grunna det store talet på bokmålselevar i og kring Bergen, Stavanger og dei andre vestlandsbyane. På det sentrale Austlandet, langs kysten av Sørlandet, i Trøndelag og Nord-Noreg finst det praktisk tala ikkje nynorskelevar. På Austlandet og Sørlandet er dei lokalisert til desse regionane: Nord-Gudbrandsdalen, Valdres, øvre Hallingdal, Vest-Telemark, Setesdalen og Indre Agder. Ordnar ein landsdelane og fylka etter prosentvise lutar nynorskelever endar ein opp med desse tala: Vestlandet (40,1 %), Sørlandet (3,6 %), Østlandet (1,9 %), Trøndelag (0,0008 %), Nord-Nor...

    [[Fil:Harran kyrkje1.JPG‎|mini|Kyrkjesokn i Nord-Trøndelag var blant dei fyrste som tok i bruk nynorsk som kyrkjespråk. I dag brukar om lag 10 % av sokna i Trøndelag nynorsk liturgi.Nynorsk hadde si største utbreiing til no i tida etter innføringa av rettskrivinga av 1938, då ein tredel av elevane i grunnskulen hadde nynorsk som hovudmål. Då stod målet sterkt ikkje berre på Vestlandet, men òg på indre delar av Austlandet, og store delar av Sørlandet, i Trøndelag og Nord-Noreg. Det var berre på låglandet på Austlandet og Finnmark der målet i det heile ikkje fekk fotefeste. Nynorsk fekk heller ikkje innpass i byane kring kysten og landet elles, noko som kan ha medverka til at målet fekk ein kraftig attergang etter krigen. Frå 1950-talet minska delen nynorskelevar kraftig til han stabiliserte seg på om lag 17% frå 1970-talet til utpå 1990-talet. Nynorsken forsvann ut att som skulemål der han kom seinast inn, og ikkje hadde støtte i bruk utanom skulen. Sentraliseringa i samfunnet er òg...

    • Ivar Aasen Og Landsmålet
    • Purisme
    • Referencer
    • Eksterne Henvisninger

    Den første systematiske granskning af nynorsk sprog blev udført af Ivar Aasen, grundlægger af norsk sprogvidenskab. I 1840-erne rejste han rundt i Norge og studerede landets dialekter. I 1848 udgav han Det norske Folkesprogs Grammatik, og i 1850 kom Ordbog over det norske Folkesprog. Den første skitse til en norm kom i 1853 med Prøver af Landsmaalet i Norge. Aasen fuldførte landsmålsnormalen med publiceringen af Norsk Grammatik i 1864 og Norsk Ordbog i 1873. Aasens arbejde byggede på den antagelse, at dialekterne havde en fælles struktur, som gjorde dem til ét sprog og skilte dem fra dansk og svensk. Det centrale for Aasen blev derfor at finde frem til og påvise den strukturelle lighed mellem dialekterne. Alt hans målarbejde var baseret på dette syn, og det er klart og principielt formuleret i de første linjer i indledningen til Norsk Grammatik: "Det Tungemaal, som tilhører den norske Almue, har meget tilfælles med det svenske og dernæst ogsaa med det danske, men adskiller sig fra d...

    Purisme – modvilje mod og uddrivelse af udenlandske ord – har spillet en afgørende rolle i normeringen af nynorsk. Forvirrende nok var purismen rettet mod ord af dansk og tysk oprindelse, men ikke ord af græsk og latinsk oprindelse, der lå talesproget fjernt – uden tanke for, at disse ord var endnu mere fremmede for norsk end dagligdags og velkendte ord indlånt fra dansk og tysk. F.eks måtte man ikke skrive "forandre", men "reformere" – ikke "nøjagtig", men "eksakt" – ikke "naragtig", men "koket" – ikke "gengæld", men "revanche" osv. Ord, der begynder med an-, be-, bi-, er-, og ord, der ender med -agtig, -else, -mæssig måtte ikke under nogen omstændigheder benyttes i nynorsk. Suffikset -inde i hunkønsord er af tysk ophav og derfor ilde set. Norsk måldyrkarlag foreslog i 1932 at formen lærarinne (= lærerinde) skulle erstattes med skuledeie eller lærardros. Bibeloversætteren Alexander Seippel syntes songarinne (= sangerinde) burde erstattes med songardros. I 2000 fik man dog en libera...

    ^ Finn-Erik Vinje: Ut med språket (s. 225), forlaget Schibsted, Oslo 2005, ISBN 82-516-2161-5
    ^ https://www.nrk.no/vestland/nrk-har-greidd-nynorskkravet-1.14853425
  6. sv.wikipedia.org › wiki › NynorskaNynorska – Wikipedia

    • Historia
    • Nynorskans Nuvarande ställning
    • Namnet
    • Karakteristik
    • Nynorska Som talspråk
    • Nynorska Författare
    • Se även
    • Källor

    Nynorskan som skriftspråk utvecklades från mitten av 1800-talet. Språkpolitiskt fanns det vid denna tid ett behov av att återupprätta det norska språket, eftersom endast det danska skriftspråket hade använts under den långa dansk-norska unionstiden. Filologen Ivar Aasen, bördig från Ørsta i Møre og Romsdal, drev tesen att ett genuint norskt språk hade överlevt i landets bygder utanför städerna. Det fjällrika landskapet har begränsat kommunikationen och motverkat språklig påverkan mellan olika regioner. Aasen ville undersöka språket i hela landet och företog många och långa vandringar, under vilka han nedtecknade folkspråket. Aasens arbete kan efteråt ses som en del av den nationalromantiska rörelsen i flera länder i Europa. Några år tidigare hade Per Christian Asbjørnsen och Jørgen Moe genomkorsat delvis samma bygder i arbetet med att nedteckna sagorna till samlingarna Norske folkeeventyr. Ungefär samtidigt med Aasens vandringar rodde och löpte Elias Lönnrot Finland runt på spaning...

    Uppskattningsvis 10-12 procent av Norges befolkning uppfattar nynorska som sitt skriftspråk, enligt det norska Språkrådet. Användningen är koncentrerad till de västnorska områdena, Rogaland (med undantag av Stavanger och Haugesund), Hordaland (med undantag av Bergen), Sogn og Fjordane samt Møre og Romsdal. Nynorskan har även en stark ställning i det inre av Aust-Agder i synnerhet Setesdal, Buskerud särskilt i Hallingdal, Oppland särskilt i Valdres och Telemark. I Vestlandsområdet når andelen nynorskanvändare 45,2 procent och i övriga Norge 2,7 procent, enligt siffror från 2003 (dock inte i Sogn og Fjordane fylke som har 99,8 procent nynorskanvändare). Andelen har sjunkit under andra hälften av 1900-talet, efterkrigstiden. 10-11 procent av norska värnpliktiga uppger nynorska som sitt skrivspråk, 11 procent fyller i sin självdeklaration på blankett med förtryckt nynorska. Massmedia påverkar till försvagning av de lokala språkformerna och fördelar för de i massmedierna dominerande språ...

    Namnet ”nynorsk” används om den talade norska som omkring år 1500 utvecklats ur forn- och medeltidsnorskan, med grammatiska förenklingar, alltså i kontrast mot ”gammalnorsk”, som var betydligt mera enhetlig än dagens nynorska dialekter. Denna torde ha utgjort främsta grunden för flertalet dialekter som senare utvecklats. På 1600-talet hade norskan fallit ur bruk som skriftspråk, men levde vidare i lokala dialekter, där härskarklassens danskainte fick genomslag.

    Nynorska är väsentligen baserat på västskandinaviska dialekter. Den skiljer sig från östskandinaviskan genom att den har bevarat betydligt mer av de fornnordiska diftongerna (i likhet med färöiskan och isländskan), där östnordiskan utvecklade monoftonger (till exempel i orden ”stein” för ”sten”, ”braut” för ”bröt”, ”skein” för ”sken”). En annan skillnad är vokalen u jämfört med östskandinaviskt o, som i orden ”ku” och ”bru” mot ”ko” och ”bro”. I den nynorska som återfinns i ordlistor, exempelvis Nynorsk ordliste, finns två slags ordformer: huvudformer och sidoformer. Huvudformerna är avsedda att användas i skolans läroböcker och inom administrationen i kommun, fylkeskommun samt i staten; sidoformerna räknas som fullt godtagbara alternativ för alla andra typer av språkanvändare, som till exempel skolelever. Det finns begrepp som kan uttryckas genom två eller flera jämställda huvudformer. Ett exempel är nynorskans jämställda former för pronomenet ”vi”: ”vi” och ”me”.

    Nynorska är i första hand namnet på en skriftlig målform, och till skillnad från bokmålet så är det få personer som rättar sitt tal enligt nynorskans normal (om än en del dialekter, bl.a. i delar av Sogn, kommer tämligen nära). I en slogan från 1970-talet sammanfattades den nynorska språktanken: "Snakk dialekt — skriv nynorsk!". Nynorska representerar inte en viss dialekt utan en kompromiss. Talad nynorska förekommer emellertid i nyhetssändningarna i Dagsnytt och Dagsrevyen i NRK:s radio- och tv-kanaler. Särskilda teaterscener, som exempelvis Det norske teatreti Oslo spelar sina teaterföreställningar på nynorska. Skådespelare med särpräglade dialekter kan använda dem utan krav på anpassning. I förhållande till andra länder har de norska dialekterna högre status i det offentliga livet och kan gärna användas officiellt.

    Landsmål i Nordisk familjebok(andra upplagan, 1911)
  1. People also search for